och åter en gång förstör jag mig själv.
jävlar vad jag är misslyckad.
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
det är inte slagen som känns.
nu är det liksom dags igen, att byta plats, byta roll, och falla isär en gång till, klart som fan att lyckan inte stanna, klart som fan att jag inte ska ha den kvar, klart utav bara fan att den försvinner. som allt annat.
när jag behöver världen, försvinner den under mina fötter.
det är dags att falla igen, ner till mitt hemtrevliga hål.
mörkersmärtamörkersmärtamörkersmära
nu är det liksom dags igen, att byta plats, byta roll, och falla isär en gång till, klart som fan att lyckan inte stanna, klart som fan att jag inte ska ha den kvar, klart utav bara fan att den försvinner. som allt annat.
när jag behöver världen, försvinner den under mina fötter.
det är dags att falla igen, ner till mitt hemtrevliga hål.
mörkersmärtamörkersmärtamörkersmära
söndag 28 september 2008
fredag 26 september 2008
torsdag 25 september 2008
missade bussen idag, då blev jag så grinig att jag bestämde mig för att gå hem från stab, 20 minuter senare satt jag har och var mindre grinig och pluggade svenska, vilket jag fortfarande gör. och det går åt helvete. jag välkomna mitt G med öppna armar och släpper min dröm om ett MVG. nu väljer jag kläder tills i mörr, antingen svart klänning, och lila leggins, eller svarta legins och röd rutig kjol. svårt..
onsdag 24 september 2008
tisdag 23 september 2008
måndag 22 september 2008
söndag 21 september 2008
onsdag 17 september 2008
idag har skolan verkligen känns bra, först var det att skriva frågor till intervjuer senare på dagen och sen blev det att kolla på Säg att du älskar mig, jag grinade ju, så klart som jag gör i alla filmer.
sen vart det lunch och jag åt med tarza & nashmil, sen kom Louise, lina & sophie med. sen le det rätt mycket skratt och kul,
sen mötte jag cassandra och vi gick och hade intjejuv. och då tog jag stolen för Johan, kulkul.
sen gjorde vi en super interjuv och höll på i över en timme.
vi träffade en tant, så sjukt söt var hon, hon ville hålla mig i handen och så, så himla gullig.
sen vart det lunch och jag åt med tarza & nashmil, sen kom Louise, lina & sophie med. sen le det rätt mycket skratt och kul,
sen mötte jag cassandra och vi gick och hade intjejuv. och då tog jag stolen för Johan, kulkul.
sen gjorde vi en super interjuv och höll på i över en timme.
vi träffade en tant, så sjukt söt var hon, hon ville hålla mig i handen och så, så himla gullig.
tisdag 16 september 2008
måndag 15 september 2008
söndag 14 september 2008
Åh, har du hört ?
musiken är lycka, och jag är så blyg att jag inte vågar säg hej, hej hej hej hej, det kan väll inte vara så jävla svårt ?
eller ?
jo, det känns riktigt riktigt svårt.
eller ?
jo, det känns riktigt riktigt svårt.
tanken slår mig nästan varje dag, vad vore jag egentligen utan musiken ? eller snarare VEM vore jag utan musiken ?
alltså, jag vet verkligen inte vad jag ska svara till mig själv då, för jag tror inte jag skulle vara någon, vara något.
musiken har alltid funnit där, när jag inte haft någon annan. den har alltid funnits där när alla andra vänt mig ryggen åt och låssats som inget.
musiken har alltid funnit där, som en vän, som en hand, som en tröst.
alltså, jag vet verkligen inte vad jag ska svara till mig själv då, för jag tror inte jag skulle vara någon, vara något.
musiken har alltid funnit där, när jag inte haft någon annan. den har alltid funnits där när alla andra vänt mig ryggen åt och låssats som inget.
musiken har alltid funnit där, som en vän, som en hand, som en tröst.
lördag 13 september 2008
Jag är ju en jävla tönt, ett missfoster egentligen
jag valde att öppna ögonen, sluta blunda för världen, jag antar att det var så allt började. det var så historien om smärtan fick sin början. en dag insåg jag verklige hur hemsk världen är, hur äckligt vår värld faktiskt är, att den är vidrig. som ett hårt slag i magen kom det, jag som alltid trott att världen var underbar. men vad visste jag, hela världen är så underbar när man korkad tom och glad..
jag tog inte min upptäckt något vidare bra, det var rätt svårt att smälta vad jag just insett, svårt att förstå hur jag kunde undgått det. redan då började mitt självhat visa sig. det var inte mycket man såg utav det, men det fanns där. det fanns där i mig.
efter att ha insett hur mycket hat jag kände för den här världen började jag fantisera om att försvinna, lämna allt och att bara somna in. även det här låg jag lågt med, visade knappt märkbara tecken på mina fantasier.
jag sågs ng bra som blyg vid det laget, det var aldrig någon som förstod att något kanske var fel, ingen som gjorde någon som helst notis om att jag redan då började avvika, dra mig undan och bli skygg.
och jag klandrar er inte, jag förstår er, jag var helt ny, ingen som kände mig, ingen som visste något om mig. jag kom tillbaka efter ett sommarlov och var helt enkelt inte den jag varit 8 veckor tidigare.
det började med simpla saker som att jag oftast var ensam, utan att egentligen göra något, att jag valde att vara själv hemma istället för att vara hos någon kompis.
vid det laget trodde jag att jag hade sett rätt mycket, sett mycket hemskt och trodde att det var allt. men gud vad jag trodde fel.
en vacker dag insåg jag också hur vidrig jag själv var, att jag var lika äcklig som världen i sig. jag var precis lika hemsk som världen. då kom jag igång med min självförakt på riktigt. jag började hata allt som hade med mig själv att göra, min spegel bild, min kropp, mitt hår, mina händer och tilloch med sättet jag rörde mig på. jag kände mig alltid tjock, vidrig och äcklad över mig själv. jag gjorde ett val då, jag slutade äta skolmat helt, gav upp frukosten och skippade allt vad mellanmål hette.
jag började redan då med att vanvårda mig själv, psykiskt. jag intalade mig själv varje morgon att gå upp för att om jag gjorde det skulle det här äntligen få ett slut, om jag låg kvar skulle det aldrig vara över.
jag kände mig aldrig fin, aldrig duglig eller duktigt på något vis, allt jag kännde var hat, hat för mig själv, hat för världen.
jag såg allt i antingen svart, eller i vitt. det var inte svårare än så. men det var samtidigt inte alltid lätt att känna ett sånt hat för världen och ändå vara en liten glad flicka. det var svårt att dölja hatet. vilket ledde till att det destruktiva kom in i bilden, istället för att ta ut min ilska på min omgivning gjorde jag det på mig själv, jag skyllde allt på mig själv, det började med att jag satt och slog med själv med knytnävarna på benen, så hårt jag bara kunde, dunkade mitt huvud i väggen och så vidare, när jag tänker tillbaka på den tiden önskar jag verkligen att någon sett mig, förstått och hjälpt mig redan då.
det var fyra år sen det började på riktigt, fyra år sen, och jag har hatat mig själv varje dag av den tiden.
jag tog inte min upptäckt något vidare bra, det var rätt svårt att smälta vad jag just insett, svårt att förstå hur jag kunde undgått det. redan då började mitt självhat visa sig. det var inte mycket man såg utav det, men det fanns där. det fanns där i mig.
efter att ha insett hur mycket hat jag kände för den här världen började jag fantisera om att försvinna, lämna allt och att bara somna in. även det här låg jag lågt med, visade knappt märkbara tecken på mina fantasier.
jag sågs ng bra som blyg vid det laget, det var aldrig någon som förstod att något kanske var fel, ingen som gjorde någon som helst notis om att jag redan då började avvika, dra mig undan och bli skygg.
och jag klandrar er inte, jag förstår er, jag var helt ny, ingen som kände mig, ingen som visste något om mig. jag kom tillbaka efter ett sommarlov och var helt enkelt inte den jag varit 8 veckor tidigare.
det började med simpla saker som att jag oftast var ensam, utan att egentligen göra något, att jag valde att vara själv hemma istället för att vara hos någon kompis.
vid det laget trodde jag att jag hade sett rätt mycket, sett mycket hemskt och trodde att det var allt. men gud vad jag trodde fel.
en vacker dag insåg jag också hur vidrig jag själv var, att jag var lika äcklig som världen i sig. jag var precis lika hemsk som världen. då kom jag igång med min självförakt på riktigt. jag började hata allt som hade med mig själv att göra, min spegel bild, min kropp, mitt hår, mina händer och tilloch med sättet jag rörde mig på. jag kände mig alltid tjock, vidrig och äcklad över mig själv. jag gjorde ett val då, jag slutade äta skolmat helt, gav upp frukosten och skippade allt vad mellanmål hette.
jag började redan då med att vanvårda mig själv, psykiskt. jag intalade mig själv varje morgon att gå upp för att om jag gjorde det skulle det här äntligen få ett slut, om jag låg kvar skulle det aldrig vara över.
jag kände mig aldrig fin, aldrig duglig eller duktigt på något vis, allt jag kännde var hat, hat för mig själv, hat för världen.
jag såg allt i antingen svart, eller i vitt. det var inte svårare än så. men det var samtidigt inte alltid lätt att känna ett sånt hat för världen och ändå vara en liten glad flicka. det var svårt att dölja hatet. vilket ledde till att det destruktiva kom in i bilden, istället för att ta ut min ilska på min omgivning gjorde jag det på mig själv, jag skyllde allt på mig själv, det började med att jag satt och slog med själv med knytnävarna på benen, så hårt jag bara kunde, dunkade mitt huvud i väggen och så vidare, när jag tänker tillbaka på den tiden önskar jag verkligen att någon sett mig, förstått och hjälpt mig redan då.
det var fyra år sen det började på riktigt, fyra år sen, och jag har hatat mig själv varje dag av den tiden.
pressenterna är öppnade och jag är nöjd, pengar & pressent kort. ja, inte det roligaste, men nu kan jag iallafall köpa vad jag vill ha, ( tyyyyp skivor och annat jox ) nu lyssnar jag på B och gråter ögona ur, jag kn verkligen inte förstp vad det var jag gjorde för fel, för du har verkligen korssat mig helt
en gång, kör till.
två gånger, dra åt helvete,
TRE gånger, döda mig annars gör min egna smärta det..
en gång, kör till.
två gånger, dra åt helvete,
TRE gånger, döda mig annars gör min egna smärta det..
superstar.
jag har inte vaknat fullt än, men så kan det vara. snart är det tårta, mumsi. och så blir det pressentet, det gillar vi. jag mår inte alls bra idag och jag tror att något dåligt kommer hända innan jag lägger mig. som att min gamla mormor dör eller något sånt. det känns som att det kommer hända något. jag hatar det jag hatar det jag hatar det.
''me diggz it.'' - lol.
jag är ny vaken och mitt hår är fult, men så kan det vara, tydligen.. inatt satt jag uppe och spelade till klockan halv 6, sen somnade jag, men musiken på, det är mysigt att somna till kent. jag är fortfarande grinig över att det inte går att beställa min KA töja, men jag ska ha en, även om jag måste köpa en på TRADERA! , då fattar du hur desperat jag är..
nu kommer mormor&morfar, yeey, födelsedags pressenter till miiiig.
nu kommer mormor&morfar, yeey, födelsedags pressenter till miiiig.
fredag 12 september 2008
i hela mitt liv har jag väntat.
jag har nyss kommit hem, från Cassandra, var där med böcker. och idag så var det först svenska, puss pusspuss på det ! vi skrev referat och så, kuligt. sen var det hål timme, i två timmar, och jag pluggade matte hela, jag är så duktigt alltså !
och sen var det natur kunskap och efter det slutade vi och gick ut till bussen, det var as kallt och jag stod och skakade.
efter ca 30 minuter kom bussen och det blev att åka in till stan som vanligt och jag missade min buss hem, så jag valde att gå. jag är så jävla duktigt idag alltså !
och sen var det natur kunskap och efter det slutade vi och gick ut till bussen, det var as kallt och jag stod och skakade.
efter ca 30 minuter kom bussen och det blev att åka in till stan som vanligt och jag missade min buss hem, så jag valde att gå. jag är så jävla duktigt idag alltså !
nu ska jag till skolan, Cassandra är sjuk, så jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig på rätt buss. yey men det löser sig väll..
känns ju förjävligt att åka till skolan måste jag medge, vill stanna hemma, ligga under mitt täcke och dö. eller iallafall hoppas på att jag ska dö. men nej nej, nu ska jag till skolan, peppepeppepp, eller kanske inte..
vet inte varför jag skriver ens, jag 'r riktigt grinig.
usch !
känns ju förjävligt att åka till skolan måste jag medge, vill stanna hemma, ligga under mitt täcke och dö. eller iallafall hoppas på att jag ska dö. men nej nej, nu ska jag till skolan, peppepeppepp, eller kanske inte..
vet inte varför jag skriver ens, jag 'r riktigt grinig.
usch !
torsdag 11 september 2008
Here's my kiss to betray,
det kanske blir bra, det kanske blir bra, det kanske blir bra.
jag ska ge det en ärlig chans, jag ska, jag ska , jag ska.
men om det inte blir bättre, så ger jag upp. helt och hållet. slutar kämpa, slutar bry mig. om det inte blir bättre tar jag min chans.
utan att tveka.
Hey Unfaithful
Hey Ungraceful
Hey unloving
I will love you.
jag ska ge det en ärlig chans, jag ska, jag ska , jag ska.
men om det inte blir bättre, så ger jag upp. helt och hållet. slutar kämpa, slutar bry mig. om det inte blir bättre tar jag min chans.
utan att tveka.
Hey Unfaithful
Hey Ungraceful
Hey unloving
I will love you.
Det var nånting som fastna på mig,
okej, ny design är klar, känns bra, tror jag. orkade inte med att ta en svart igen, jag måste va sjuk. vilket jag faktiskt är, men ja.
jag sitter i sängen so vanligt med datorn i knät. jag har feber idag och har jävligt ont i itt huvud.
jag är arg och ledsen, eller jag är nog inte arg egentligen utan mer besviken. och ensam, det är det väs ta att jag alltid känner mig så ensam, det är som om det är ett svart hål i börster som bara blir större och större för varje dag som går.. det gör liksom ont.
nåt som aldrig helt försvann.
jag sitter i sängen so vanligt med datorn i knät. jag har feber idag och har jävligt ont i itt huvud.
jag är arg och ledsen, eller jag är nog inte arg egentligen utan mer besviken. och ensam, det är det väs ta att jag alltid känner mig så ensam, det är som om det är ett svart hål i börster som bara blir större och större för varje dag som går.. det gör liksom ont.
nåt som aldrig helt försvann.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
