jo, det må vara sant att längtan är något bra, jag längtar. jag längtar tills fredag, jag längtar tills lördag. samtidigt känns allt det
dära, att
längta, hoppas och tro, på mils avstånd. det fanns där, här, i min närhet under en viss period, men nu behöver jag ta en dag i sänder bara för att överleva den vällande ångesten.
but hey, you smile like all the time?jo, det gör jag, men det är mer eller mindre ett sätt för mig att skydda mitt
inre från att lottas.
fan jag
är så rädd att allt det där jag gömmer ska komma ut, att ni ska se det. nu när jag börjat allt på nytt, valt en annan väg, jag vill inte att dom som kommit in i mitt liv nu ska se hur trasig jag är.
so, i smile.
för ja, ibland blir jag mer eller mindre
paralyserad av min egen ångest, hur i helvete lyckas man framkalla
sånt, hur lyckas jag åter och åter igen få fram allt det där som jag så genomtänkt och noggrant,
gömt, lindat in i bomull och
gömt, längst längst där inne, stoppat undan det, bort från omvärlden.
vidriga värld.
så kom och slå sönder min värld, det är allt jag begär.