nu är vi bara två kvar, du gjorde ett misstag och försvann ur vår gemenskap, eller så var det vi som gjorde ett misstag och du som lämnade oss. det vet jag inte, men nu är vi bara två. två stycken pusselbitar i ett trebitars pussel. men vi klarar oss fint ändå, vi klarar oss bättre än någonsin, fast ibland, på nätterna, när jag ligger och grubblar, så saknar jag dig. jag vill ibland ha dig tillbaks i mitt liv, på samma sätt som du förut fanns där. men jag vet att det är för sent för att laga, försent för att försöka leta upp den sista bien, vi gjorde oss av med den för länge sedan, det var kanske inte mef lit, utan av en olyckshäldelse, du tog det hårt. du har fortfarande inte lyckats acceptera, att vi klarar oss. jag klarar mig.
men ibland saknar jag dig.
då gör det ont.
men vi kommer klara oss fint,
vi har gjort det under en lång tid nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar