tellement loin de ce monde

ja, det var ett tag sen sist, igen. nu är jag bara här för att välla ut all min ångest, få dig lika olycklig som jag själv är just nu, tyvärr, jag lär inte lyckas men.. jag har mått riktigt dåligt sen i måndags, då trila världen ihop, blev en äcklig grå gegga, utan slut. allt blev fult, meningslöst, och utan värde.

nu är det torsdag, folk har nog börjat tröttna på mig nu, på att jag bara går och stirrar, är omedveten om vad som händer runt mig, och ibland helt okontaktbar, och jag glömde säga, jag kastade tabletterna åt helvete, dom har aldrig ens hjälpt mig lite.
så nu blir det nog tre-dagarns skola för min del, som det var sagt redan för två veckor sen, men jag har ki sånt jävla betygspress på mig, så jag kan inte vara hemma heller, nej det är då fan inte lätt när man int vet vad man vill, eller vill båda alternativen helt enkelt.
i mörra blir det nog dock ingen skola, ska skona mina vänner från mig en dag, så kanske dom orkar med mig till jag har funnit ljust igen, iallafall en liten ljus glimt..

så, förlåt för det här, förlåt för jag är som jag är, och för att ingen snart har orken kvar.
förlåt.