hey fuckface.

ja i mörra försvinner jag i två veckor typ, lite mer. men det blir fan gött att slippa allt ett tag också, va heelt ute från civilisationen i typ en vecka hos moster min som bor ute i ingenstanns. och sen kroati, enda jobbiga är ju att jag får mens då ! fitta ! men förutom mensen kmr kroatien nog bli super mysigt. men jag kmr sakna mina vänner som fan. <3

vid din sida.

jag har inte alltid funnit till hand, jag vet. jag ångrar mig, jag ångrar nu att jag isolerat mig så mycket. att jag kan vara så frånvarande och bor. jag vill finnas till hands, jag vill hjälpa till. men jag känner mig otillräcklig och oduglig, så jag väljer att va frånvarande ock i min egna värld, för jag är rädd för att förstöra, göra fel och såra någon.
förlåt för att jag stänger ute er, för att jag är så sluten och inte berättar något. men jag vill inte tynga ner er med mina problem. jag vill ju att ni ska va så lyckliga som möjligt. jag vet ju, att i blir ledsna när jag berättar om vad jag en dag kanske kommer göra, när jag säger vad jag tänker på. när jag berättar hur mycket jag vill förvinna från jordens yta.

jag försöker göra rätt, men hur jag än gör, blir det fel. säger jag allt, blir ni ledsna, håller jag tyst, mår jag kasst som fan och ni blir sura för att jag inte berättar.

men det är inte lätt att göra rätt, när man inte kan skilja på rätt och fel.

truddelut

harry potter party med cassandra från igår till idag super bäst.som vandligt, du är min bästa vän alltså.
och vi älskar harry <3

*

iiih, fy fan vad jag jag blir av adde. <3

give it back.

jag har tappat bort mina nycklar, det är sjuk jobbigt. det är första gången jag gör det ! jag ringer som en toka till skolan för jag måste ha tappat dom där. tror ni jag får ngt svar ? neeej !

inte nog med det, lile bror har med tappat sinna. så nu går jag och tror att ngn sk gå in hos pappa eftersom hans nycklar med är dät. höhö. hoppas ingen gör det.. och hoppas nåågon hittar mina nycklar alltså ! annars blr jag ledsen..

det åskade och blixtrade som bara fan imörse, det var mysigt att sova då. nu ska jg nog sov lite mer. och i mörra har jag ich cassandra harry potter party !

cry baby..

nu är skolan slut, det blev inga tårar, det känndes knappt alls. jag var glad, jag var lycklig jag trodde jag skulle stor tjuta, men insåg att jag inte kmr sakna klassen så mycket. kanske någon gång, me nej, inte såmkt att jag grät.
en gång 9E, alltid 9E.

och jag tror jag är kär.

the only one.

idag var jag på sjukhuset i örebro, allt blod är borta med jag har fått en spicka i gulafläcken. jag kommer aldrig se lika bra som jag gjorde förut, finns inga operationer, inget som kan göra det bättre, o jag har tur drar sprickan ihop sig lite, men inte helt, jag kommer med andra ord kanske aldrig kunna läsa en harry potter bok igen. jag har grinat i 4 timmar i sträck, min framtid är förstörd, mitt sommar lov är förstörd, allt är förstört, jag vill bara lägga mig ner och dö. vadfan, varför just nu, jag var ju på väg att bli kär, jag var lycklig, jag blir lycklig av adde, allt var u så bra. sen kommer det här, nu är allt lika förjävligt som innan.
fan alltså.

ily

jag tror att jag kanske håller på att bl lite sådär små kär!

du får nått så mycket bättre, du får hela jävla jag.

jag tackar och bugar för allt stöd jag fått, för alla ord, alla ord som fått mig på fötter igen. för att uppoffringar som gjort för min skull. jag tänker säga tack till alla som brytt sig om mig, till alla som gjort något för att jag ska le. jag står i tacksamhets skuld till er alla. jag kommer aldrig kunna ge så mycket som ni gett till mig. så mycket lycka existerar inte i min värld. i min fortfarande grå värld har det aldrig funnits mycket lycka, så mycket lycka ni gett mig med tiden, så mycket kommer jag aldrig kunna ge tillbaka. jag har inte så mycket att ge. jag vill, men jag kan inte.
men jag tänker ge vissa av er ett finger, för allt ni inte såg, för allt ni vägrade se. när det var som värst, när ni vände er om och vägrade se. även om jag stod framför er och blottade hela min själ, jag visade er mina sår, jag visade mina svagheter, jag blottade hela mitt liv för er. men ändå, avvisade ni mig, vill inte se, ville inte höra. ni vägrade att förså. jag lovar, det var så jag upplevde det. jag fann ingen annan utväg, jag skrek efter stöd, jag bad om hjälp av er.
jag fann ingen annan utväg, ingen annan lösning, så jag gjorde det som skulle vara en engångs händelse igen, och igen, och igen. det blev en vana för mig. det blev min hemlighet. det blev mina väg till frihet. det blev heltenkelt en del av min vardag, att gömma mig, att gömma det jag skämdes över. jag började gömma mig. jag ska inte skylla på någon annan än mig själv. men jag kan se tillbaka nu i efterhand, när jag är någorlunda stabil, har valt vilka jag kan lita på och vilka jag inte ger lika mycket tilllit, att det var fel att vända bort blicken och strunta i det som var så uppenbart.
jag mådde inte bra.

sen, vill jag sparka en viss person i ansiktet, slå honom i magen och spotta i hans ansikte. för att han svek mig så fruktansvärt när det var som värst, han lovade mig att aldrig försvinna från min sida, han lovade att alltid vara min vän, han lovade att inte svika mig. man han gjorde ett misstag så stort att det fortfarande känns, han svek mig något så enormt, han släppte min hemlighet, han gav mig skulden, han gick, han försvann för ett tag.
men det tog inte lång tid innan han kom igen, men hur skulle jag då kunna lita på honom, lita på att det inte var med mening, han var en av dom får som visste till en början. men han lät det komma ut,han lät min hemlighet bli offentlig. du gav min hemlighet ett namn, du gjorde mig till ett slags objekt jag vet att du ångrat dig, men jag tänker aldrig placera dig närmast hjärtat igen, du kommer aldrig få din gamla plats tillbaka, det misstag var för stort. men vi kämpar på, eller hur ? vi jobbar oss uppåt, men nej, det blir aldrig som det en gång var igen.

jag har en sak till att säga, jag tror att ni alla vet vem det handlar om, så inga namn nämns

jag ger dig mitt hjärta, jag ger dig mitt liv, jag ger dig allt du vill. jag kan ge dig en stjärna, jag kan ge dig ett hav. jag kan ge dig allt den här världen har att erbjuda, utom en sak. det finns en sak jag inte kan ge dig, jag kan inte göra din innersta önskning uppfylld. jag kan inte låta dig gå. jag ger dig allt jag förmår, bara för att du ska stanna kvar med mig på denna jord.

aldrig mer

om en vecka, om eakt en vecka står jag utan för grava kyrka, ska snart gå in i kyrka och gå mina betyg. sedan går jag inte längre i grundskolan, sedan går jag inte längre på ilanda. och kommer aldrig mer att göra. jag får flera gånger om dagen ngn form av känslomässig kolaps, som att det var sista gången i tisdags jag såg äpplena i svensk engelska salen, dom har suttit där så länge jag gått på ilanda. caisa tänte ta ner dom, då blev det protest från min sida, för dom ska sitta där. som dom alltid gjort.
jag insåg igår, att det var min sista so lektion med maggan, min sista riktiga skol dag på ilanda. alltså, det är inte så att jag kommer att sakna människorna på skolan i sig, utan det är alla minnen ! det gör fan ont när man tänker efter att '' här kommer jag aldrig mer vara en elev'' jag har lagt tre år av mitt liv på den skolan, sen ska man bara säga hejdå och aldrig mera återvända.
jag vill ju gå gymnasiet så in i helvetes mycket, det är inte det.
utan nu ska man bli stor och växa upp på 8 veckor typ.

om exakt en vecka, sju dagar, går jag in i grava kyrka, när jag kommer ut därifrån, är jag inte länge en elev på ilanda, utan jag har hela livet framför mig. jag har op framför mig.

överflöd.

jag är överflödig, meningslös och obetydelsefull. det är så jag känner mig nu. allt har rasat under mig, jag har varit på väg hit länge, men lyckats hålla mig i skinnet. jag lyckades hålla mig upp, hålla mig borta från det farliga, det förbjudna. men nu , nu rasar allt, det är inte en faktor som orsakat det, utan flera allt har malts ner till en enda smet. klibbigt är det också.

det klibbar sig fast vid mig, det är därför jag inte tar mig upp härifrån. sen 'r det känslan av tom het, den som gör så ont, det gör så föbannat ont. om du bara visste, om du bara kunnde förstå, om du bara gav mig en chans att förklara.
om du bara gav mig en chans, skulle du förstå.

wille, du är min ängel och jag hoppas att du mår bra nu.

jag saknar dig varje dag, du var det bästa som hänt mig

och kommer alltid vara min bästa vän. inget kan ändra

på det.fast det är svårt, att mista sin bästa vän. men jag

kämpar för att jag vet att du ville det. jag kämpar för din

skull, men jag saknar dig. musiken får mig att tänka på dig,

på allt vi hade och allt vi aldrig hann med, ibland får den

mina tårar att rinna i floder, ibland blir jag lycklig. på det

viset lämnar du mig aldrig helt, det var du, jag & musiken,

så kommer det alltid att vara.

r.i.p

[v]

tack och hej.

jag trodde faktiskt jag betydde mer än så här för dig.

men tydligen trodde jag fel.

det känns.

det känns i hjärtat när man blir så sviken att man faller, det känns i hela kroppen när man slår emot ett hårt lager av sorg, det känns. det känns som fan, det gör ont. i mig gör det ondast, på utsidan ser jag lycklig ut. men om dom bara visste, vad som gömmer sig under skinnet.

alesana

NYTT ALBUM IDAG, I LOVE IT ! <3

m-a-m-m-a-a-m-m-a hahaha !

helgen har varit bra, sunne fredag - lördag mörra. sen klassfotoll hela lördag typ, till kl 4. bros klass vann allt, kul för dom. sen hem och käka, mumma, sen sova och se tv och sånt där kul.
idag har jag suttit på den inglasade balkongen och lyssnat ljudbok och ätit glass. mysigt.

sen åkte jag hem till mamma och vi åt glass på studsmattat. MYSiGT.

färga håret i mörra då, gött <: