du får nått så mycket bättre, du får hela jävla jag.

jag tackar och bugar för allt stöd jag fått, för alla ord, alla ord som fått mig på fötter igen. för att uppoffringar som gjort för min skull. jag tänker säga tack till alla som brytt sig om mig, till alla som gjort något för att jag ska le. jag står i tacksamhets skuld till er alla. jag kommer aldrig kunna ge så mycket som ni gett till mig. så mycket lycka existerar inte i min värld. i min fortfarande grå värld har det aldrig funnits mycket lycka, så mycket lycka ni gett mig med tiden, så mycket kommer jag aldrig kunna ge tillbaka. jag har inte så mycket att ge. jag vill, men jag kan inte.
men jag tänker ge vissa av er ett finger, för allt ni inte såg, för allt ni vägrade se. när det var som värst, när ni vände er om och vägrade se. även om jag stod framför er och blottade hela min själ, jag visade er mina sår, jag visade mina svagheter, jag blottade hela mitt liv för er. men ändå, avvisade ni mig, vill inte se, ville inte höra. ni vägrade att förså. jag lovar, det var så jag upplevde det. jag fann ingen annan utväg, jag skrek efter stöd, jag bad om hjälp av er.
jag fann ingen annan utväg, ingen annan lösning, så jag gjorde det som skulle vara en engångs händelse igen, och igen, och igen. det blev en vana för mig. det blev min hemlighet. det blev mina väg till frihet. det blev heltenkelt en del av min vardag, att gömma mig, att gömma det jag skämdes över. jag började gömma mig. jag ska inte skylla på någon annan än mig själv. men jag kan se tillbaka nu i efterhand, när jag är någorlunda stabil, har valt vilka jag kan lita på och vilka jag inte ger lika mycket tilllit, att det var fel att vända bort blicken och strunta i det som var så uppenbart.
jag mådde inte bra.

sen, vill jag sparka en viss person i ansiktet, slå honom i magen och spotta i hans ansikte. för att han svek mig så fruktansvärt när det var som värst, han lovade mig att aldrig försvinna från min sida, han lovade att alltid vara min vän, han lovade att inte svika mig. man han gjorde ett misstag så stort att det fortfarande känns, han svek mig något så enormt, han släppte min hemlighet, han gav mig skulden, han gick, han försvann för ett tag.
men det tog inte lång tid innan han kom igen, men hur skulle jag då kunna lita på honom, lita på att det inte var med mening, han var en av dom får som visste till en början. men han lät det komma ut,han lät min hemlighet bli offentlig. du gav min hemlighet ett namn, du gjorde mig till ett slags objekt jag vet att du ångrat dig, men jag tänker aldrig placera dig närmast hjärtat igen, du kommer aldrig få din gamla plats tillbaka, det misstag var för stort. men vi kämpar på, eller hur ? vi jobbar oss uppåt, men nej, det blir aldrig som det en gång var igen.

jag har en sak till att säga, jag tror att ni alla vet vem det handlar om, så inga namn nämns

jag ger dig mitt hjärta, jag ger dig mitt liv, jag ger dig allt du vill. jag kan ge dig en stjärna, jag kan ge dig ett hav. jag kan ge dig allt den här världen har att erbjuda, utom en sak. det finns en sak jag inte kan ge dig, jag kan inte göra din innersta önskning uppfylld. jag kan inte låta dig gå. jag ger dig allt jag förmår, bara för att du ska stanna kvar med mig på denna jord.